2013: Hanna

Så var det (äntligen) slut på detta år. Det har varit fruktansvärt, hemskt, vidrigt, smärtsamt och skrämmande, men också fyllt med glädjestunder, upptäckter, erfarenheter och kärlek. Framförallt har jag återigen fått ett uppvaknande. När jag svävade i väg för högt så ryckte livet ner mig på jorden igen. I mars väckte cancern mig med en hink isvatten. Jag har på nytt fått lära mig hur värdefullt livet är och att man absolut inte kan ta NÅGOT för givet, minst av allt vardagen.

Mellan alla sjukhusbesök och hemska behandlingar så har jag gjort mitt absolut bästa för att leva så normalt som möjligt, med min familjs och mina vänners hjälp. Jag har blivit meddragen på små små äventyr som fått mig att glömma mitt krig för en stund. Jag har fått besök av omtänksamma personer i min vardag som kommit med omtanke, leenden, choklad och värme. Jag har fått njuta av ett nytt område och en ny lägenhet. Det var viktigt för mig då området jag bodde i innan hade blivit förgiftat av jobbiga upplevelser och smärtsamma händelser. Jag har upptäckt mig själv igen, vem jag är, vem jag vill vara och vad jag står för. Det är nog inte många som ärligt kan säga det. Men när man tror att livet är på väg att rinna ur en och sedan plötsligt får en ny chans, ja, då hinner man tänka genom just det här en hel del.

Här är lite av mitt år, bortsett från cancern, i bilder: