Jag är bra på motivation - faktiskt! Både på ämnet och att implementera det. Annars hade jag aldrig lyckats ta mig runt 42 195 meter på maraton fyra gånger. Jag hade aldrig vågat hoppa av skolan för att satsa på ett bankjobb utan färdig utbildning. Jag hade aldrig gjort min första resa på egen hand, så skraj som jag är att vara på egen hand på okända marker. Framförallt aldrig klarat mig genom två cancerbehandlingar!
Men nu vet jag inte vad som händer längre, det är som att motivationen har flytt. Jag söker min egen visdom i tidigare inlägg, försöker att få glöd i mina gamla tips. Det fungerar inte? Kan det vara som så att man tjatar sig genom en motiverande mening som exempelvis "jag ska klara det här, no matter what!" så pass många gånger som behövs för att man verkligen ska tro på det själv. Sedan använder man den frasen om och om igen, så länge som den har verkan. Men efter ett tag så tappar den sin glans. Man ramlar tillbaka till "men...?" och "vad om...?" och tillslut är den borta.
Under maraton var mitt mantra "framåt, bara framåt, det finns inget annat".
När jag skulle hoppa av skolan så tänkte jag flera gånger "inget är skrivet i sten, jag kan alltid gå tillbaka till tryggheten om jag vill".
När jag gjorde min egna lilla tripp för att få egentid så pushade jag mig utanför dörren med orden "ut i världen, du lever bara en gång".
De viktigaste motivations- orden under båda cancerbehandlingarna har varit "vad är mitt alternativ?, stäng av tankar och kör.".
Men nu då? Det jag går genom för tillfället är ju mycket futtigare än vad jag redan har lämnat bakom mig. Varför funkar inte styrkan inom mig nu?
De frågor som bryter ner mig är
Vågar jag tro?
Vågar jag hoppas?
Hur ska jag våga lita på framtiden igen och finns den?
Var hittar jag min motivation igen? Den gamla drivkraften är helt enkelt, åtminstone tillfälligt, preskriberad och jag behöver ny.
Jag tror inte att jag tidigare har bett om råd i bloggen, men jag vill göra det nu. Vad har du för motivation? Om du skulle säga något som du tror kan hjälpa mig och alla andra i världen som kämpar med stort som smått, vad skulle det vara?
Ett ord. En mening.
Om du kommer på något som du vill dela med dig av så skriv gärna det i kommentarsfältet här nedanför! Jag skulle bli tacksam och otvivelaktigt många med mig. Då kan jag samla ihop allt sedan för en rejäl motivations- boost.
Obs! Jag har märkt att det ibland inte går att kommentera, den röda tråd jag har hittat är att man saknar Adobe. Utifall det inte går så pröva bara med annan mobil/dator/platta. Eller installera Adobe Reader helt enkelt, kan ju vara bra att ha :) Verkar mest ha krånglat med IPhone & IPad.
Litet tips.
Oavsett om du vill dela med dig så bör du fundera på vad som fungerar för dig just nu i olika situationer. Skriv sedan ner det någonstans. Just motivationen glöms lätt bort och när man känner hopplösheten så är det redan för sent. Plötsligt en dag händer det dig något som gör att du behöver den igen, då kan det kanske hjälpa att gå genom dina anteckningar som första försök.
KramarEtiketter: 2 år efter cancerbesked, Bitterhet, Hur kan du stötta?, Hälsa och välbefinnande, Motivation, Stöd från nära och kära