 |
Här bloggas det. Naturligtvis är mitt specialdesignade Fuck Cancer- armband på. Jag skapade det på den tiden då Ung Cancer tillät ett sånt under pärldagarna. |
| | |
|
På väg mot Malmö!
Aldrig varit där så det ska bli intressant att se staden under en av sommarens
första varma dagar. Det ska bli så roligt att hänga med min syster – tillika donator
– under en hel helg som förmodligen kommer innebära mycket skratt och flams.
Och det ska bli lite skönt att komma ifrån Stockholm då det hänt mycket i
tillvaron senaste tiden som varit energikrävande. Alltså en resa jag sett fram
emot länge.
Det är även med skräckblandad förtjusning och kanske blir
det en helg då det kommer fällas en del tårar, för många jobbiga minnen kommer
väckas. Varför skriver jag det i min blogg om cancer? Jo, för det är vad den
här helgen handlar om.
Ung Cancer har
varit så fantastiska att dom för första gången anordnat en hel
festival ochbjudit in alla cancerdrabbade och anhöriga som är medlemmar. Vi får resa gratis
till och från Malmö, mat hela helgen och två nätter på hotell. Ett spännande
program skickades till oss för ett tag sedan och utifrån det fick vi pussla
ihop vårt eget lilla schema. Det som skulle bjudas på var bland annat:
~ föreläsningar och seminarier om både
cancer- relaterade ämnen och det som inte har med sjukdomar att göra. Bland annat krishantering, sexlivet och barnlösheten.
~ aktiviteter så som dans, gym och cross
~ zentangle och fruktskulptering
~ naturligtvis många olika aktiviteter för att träffa och prata med andra i
samma tunga situation
Jag och Emelie har valt både tunga och kul saker. Det finns
en hel del frågor i mitt huvud.
Varför mår jag fortfarande så dåligt 3 år
senare, är det vanligt?
Den här enorma tröttheten som slår mig med jämna mellanrum och gör det svårt
för mig att hantera vardagen, när ska jag bli av med den?
Kommer jag någonsin kunna skaffa barn på annat sätt nu när jag blivit steril?
Hur? Jag har ju nämnts vara en olämplig mamma…
Det mentala, all bitterhet, kommer jag kunna slå mig fri från den? Hur gör
andra?
Som du förstår blir det här en nyttig och bra festival för mig. Jag bär på
mycket tungt som jag behöver börja bearbeta på riktigt och det är en så bra sak
som de har anordnat. Dom har även tänkt på att man behöver ha roligt emellanåt.
De som jobbar på Ung Cancer har själva varit sjuka. Därför vet dom hur det är
och att de som kommer och fortfarande behandlas kommer behöva vila. Därför
finns många vilopauser inklämda och festivalen är alkoholfri.
Vad jag och Em har bestämt oss för att delta på ska jag uppdatera om vid
tillfälle, när jag väl deltagit. Det jag också har bestämt är att söka upp två
av de fina personer som jag kommit nära. Båda två har det väldigt tufft, den
ena mer än den andra, och båda tog kontakt med mig när livet var tungt för att
stötta.
Jag håller utkik och ni har mitt nummer.
Har däremot fått problem med ögonen så snälla kom fram och hälsa så jag ser.
Hitta mig!
 |
Syster vilar. Då bloggas det :) |
Klicka gärna här:
Etiketter: 3 år efter cancerbesked, Barnlöshet efter cancer, Bitterhet efter cancer, Oron efter cancer, Tankar om cancer, Ung Cancer